Kvinnor som slår män

Klockan är .

KVINNOR SOM SLÅR MÄN
(Sammandrag från det program som sändes på Kanal 5 den 29 augusti 01.50)

Berättaren: - Varje minut, varje dag utsätts nån för våld i hemmet. Men offren är inte alltid kvinnor. Enligt en undersökning är 22 % av offren för våld i hemmet män. Den verkliga siffran kan vara högre. Många män skäms över situationen.

I dokumentären avslöjas det hur det dolda våldet ser ut med filmer från mobiltelefoner. Det visas filmer med knivhot och inspelade hot spelas upp. Namnen inom citationstecken är anonyma talare som hoppar in emellanåt med delar av sina erfarenheter.

”Man 1”: - Hon slog mitt huvud mot väggen tills jag svimmade.

”Man 2”: - Hon bröt min näsa två gånger och hon bröt min arm.

”Man 3”: - Många sa: ”Du är starkare än henne - hur kunde du låta det ske?”

Dr Sheri Jacobson (psykoterapeut) berättar: - Misshandlade män lider känslomässigt. De känner sig modfällda, nedvärderade och mindre värda. Till det kommer det sociala stigmat av att vara ett manligt offer.

”Ian” - Mycket behövs göras i samhället. Det finns nog många män som lider i tystnad och skäms.

”Brian” - Jag är 180 cm lång och min fru var 162 cm lång. Hade jag sagt att hon slog mig så hade ingen trott på det.

Peters mamma: - Jag oroade mig alltid för Peter. Peter och hon… Sonia. Jag kan knappt säga hennes namn. Hon var hans stora kärlek. Han avgudade henne.

Berättaren: - Peter Mc Bride misshandlades av sin flickvän Sonia. Det åtta år långa förhållandets fall, från attraktion till våld - följer ett mönster som är vanligt för misshandlade män.

Berättaren: - De här förhållandena börjar på ett helt annat sätt. När Peter träffade Sonia var han 18 år och hon 22. Livet såg ljust ut.

Vän till Peter: - Alla gillade Peter. Han va översvallande, glad och utåtriktad. Hon verkade trevlig. Hon var verkligen attraktiv.

Peters pappa: - Peter var glad och lättsamt.

Peters lillasyster: - Han visade henne medlidande. Hennes tidigare förhållanden… Hon hade blivit misshandlat, men nu hade hon hittat en bra kille.

Berättaren: - Snart meddelade paret att de skulle förlova sig.

Peters pappa: - Peter frågade om de kunde bo hos oss ett tag. Det gick vi gärna med på.

Berättaren: - Men nu började familjen se en annan sida hos Peters fästmö.

Peters storasyster: - Det märktes på hur hon talade och hur de uppförde sig - att hon var dominant.

Peters mamma: När de bodde hos oss var han rädd för att säga nåt fel. Hon gjorde aldrig nåt inför oss - utan när de var ensamma.

Peters pappa: - Hon blev besatt av att ha kontroll. Hon ville veta var Peter höll hus varje minut av varje dag.

Peters lillasyster: - Vi tyckte hon var underlig - men vi trodde att det berodde på att hon hade haft det svårt.

Dr Sheri Jacobson: - Kvinnor som slår har ofta bevittnat eller utsatts för våld i hemmet. Det ger dem en känsla av osäkerhet och brist på kontroll. I senare förhållanden försöker de undermedvetet att återta kontrollen - genom att dominera partnern.

”Hugo”: - Hon sa: ”Det här ska vi göra. De här personerna ska vi träffa.” - Om jag försökte komma med nåt annat förslag - så blev hon ursinnig.

Berättaren: - Familjen McBride fick uppleva Sonias ilska under deras första jul ihop. (Sonia skäller ut Peter för att han somnat efter julmiddagen.) Det var en varning som var lätt att förbise.

Peters mamma: - Man brukar ju somna efter julmiddagen när man har tagit ett par drinkar. Det gillade hon inte. (Rekonstruktion av hur Sonia försöker få liv i Peter när han ligger på soffan och hon säger: - Vad håller du på med? Sover du på juldagen? Upp med dig!)

Peters storasyster: - Hon blev galen. Först skakade hon honom lite. Sen slog hon honom i bröstet. Jag tänkte: ”Det här känns skumt.” Jag blev orolig. Jag visste att det bara skulle bli värre. Och det blev det ju. Mycket, mycket värre.

Berättaren: - Sonia och Peter hade bott hos Peters familj i tre månader.

Peters lillasyster: - Varje gång de bråkade gick det helt överstyr. Hon blev tokig över småsaker. Han försökte lugna henne, men hon stötte bort honom.

Peters pappa: - Jag sa ifrån. Jag ville inte behöva lyssna på deras bråk. Vi grälade då och då och jag sa att jag inte ville ha dem kvar.

Berättaren: - Sonia hyrde en lägenhet i en annan del av stan. Peter flyttade in. Snart såg familjen hur han förändrades.

Peters lillasyster: - Sen såg vi inte henne så mycket. Hans vänner träffade honom sällan. Han gick aldrig ut med dem. Stannade han hemma så fanns det inget att bråka om.

Peters pappa: - Jag såg hur hon förändrade honom från att vara utåtriktad till att vara inåtvänd och aldrig träffa sina vänner.

Peter (ur rekonstruktionen): - Visst, mamma. Vi ses på torsdag. Nej, jag kan inte stanna och fika.

Peters lillasyster: - När han var hos oss ringde hon. ”Var är du? När kommer du hem? Varför kom du nyss dit?” ”Är du på puben?” ”Nej”

Peters pappa: - Han hade aldrig tid med nån eller nåt. Han var spänd och kollade hela tiden på klockan. ”Jag måste gå.”

Peters storasyster: - Dumma saker… ”Du har pratat för länge med din mamma.” De förstör allt, så till slut finns bara de kvar. Hon var allt han hade kvar.

Dr Sheri Jacobson: - Isolering är psykologisk misshandel. Det skapar förutsättningar för våld. När man isolerar nån tar man bort deras resurser. Både deras självförtroende och deras kontaktnät.

”Paul”: - Hon gjorde allt hon kunde för att isolera mig från vänner och familj och även från min arbetsgivare.

”Hugo”: - Jag hade ingen att prata med om det. Så i två-tre år höll jag det för min själv och talade inte med nån.

Berättaren: - Bara 19 % av männen gör en anmälan när de har misshandlats i hemmet. Men i Midlands finns en man som vill berätta om sina upplevelser.

Matt: - Jag isolerades från mina vänner. Hon tvingade mig att göra det. ”Gör som jag säger, annars…” Så fort nån ville prata med mig så blev hon avundsjuk. Hon sa: ”Du får inte duscha själv.” Och liknande saker. Det är… Det är helt bisarrt. Ibland fick jag en örfil utan anledning. ”Vad var det där?”, tänkte han då. Sen blev det värre saker än örfilar. Ibland rev hon mig, men sen bad hon om ursäkt. När man tittar i backspegeln kan man tänka: ”Där isolerades jag från min familj och mina vänner.” ”Där fick jag inte jobba övertid, för då blev det mindre tid till henne.” Det får en att inse att det började långt innan våldet kom.

Berättaren: - Som är så vanligt i de här fallen led Matt i tysthet medan det blev värre. Statistiken visar att först efter 35 incidenter går offret till polisen. Örfilarna och rivmärkena var en försmak av det som komma skulle.

Berättaren: - Peter Mc Brides förhållande började inkräkta på hans arbetsliv.

Peters pappa: - Han som drev kabel-tv-företaget var en god vän till mig. Han sa att han måste sparka Peter eftersom kunderna klagade på en kvinna som var väldigt uppjagad. (Rekonstruktionen visar hur Sonia förföljer Peter på hans olika jobb, knackar hysteriskt på dörren om hon anser att jobbet tagit för lång tid och skriker sedan på kunden och Peter.) Han fick jobb på en annan firma, men samma sak hände där.

”Paul”: - Jag startade ett eget företag. Min före detta chef… Jag ville bli hans underleverantör, så vi bjöd in dem. Hon tog tillfället i akt att förödmjuka mig. Hon gick till angrepp mot min förra chef och hans fru. Hon hällde vin över mig. Det var ett av sätten hon misshandlade mig på.

Dr Sheri Jacobson: - De olika formerna av misshandel snärjer mannen. Han tappar förmågan att tänka rationellt och inser inte att det han utsätts för är fel.

”Ian”: - Jag blev angripen från alla håll. Ett exempel var när hon gick igenom mina fotografier. Alla foton med kvinnor på, vare sig det var vänner eller familj, kastade hon i elden. Snart hade en väldigt stor del av mina foton blivit förstörda.

Berättaren: - Sonia och Peter separerade många gånger, ibland i långa perioder. Peter vände sig till sin familj.

Peters storasyster: - Han kom hem till mig och jag öppnade hans väska. Peter hade bara kläder från Versace och andra stora märken. Hon hade klippt av ett byxben, klippt av skjortknappar och rivit upp knapphål. Sen hade hon vikt allt fint och lagt tillbaka det i hans väska. Det ser fint ut, men tar man ut jeansen så saknas ett ben.

Peters lillasyster: - Han ringde och sa att de bråkade och ville bli hämtad. När jag kom dit kastade hon ut saker genom fönstret. Hon var galen och skrek åt honom. ”Kom inte tillbaka, din lögnare!” Jag tyckte synd om honom. Det var så genant. Men hon bad om ursäkt och han förlät henne.

Peters mamma: - Det var en ständig ond cirkel. De bråkade. Efter ett tag ringde hon och de blev sams igen.

Berättaren: - Det finns flera skäl till att en misshandlad man stannar.

Dr Sheri Jacobson: - Vissa stannar för att de älskar sin partner högt. De upplever att delar av förhållandet fortfarande är bra. De kan också se sig själva som räddare. Kvinnan har haft det svårt och han vill rädda henne från det. Ett annat viktigt skäl till att män stannar är barnen.

Berättaren: - Det var därför Matt Hadfield stannade.

Matt: - Hon blev gravid och tog upp det som en ursäkt för att trappa upp våldet. Jag skulle ju inte gå nånstans. Jag gjorde det man ska - jag gick till polisen och till socialen. Men polisen sa: ”Du har inga bevis.” Jag tänkte: ”Då ska jag skaffa fram bevis.” När det hände började jag… jag hade ändå alltid telefonen i fickan... började jag ta fram den och hålla den i handen. (Bilder från hans mobil visas och följande dialog äger rum medan Matt tar emot knuffar, slag och sparkar…)
Flickvännen: ”Jag tänker döda dig!”
Matt: ”Sluta!”
Flickvännen: ”Nej!”
Matt: ”Sluta sparka på mig.”
Flickvännen: ”Ligg kvar där! Du är ingenting! Ligg kvar!”

Matt kommenterar filmen från mobilen: - Hon höll fast mig mot väggen och slog mig med en joggingsko. Hon slog mitt huvud i väggen tills jag svimmade. En annan gång slog hon mitt huvud i badrumsdörren så att jag nästan svimmade. Jag fick en bula. Jag försökte hålla i henne en gång, men det gjorde jag aldrig om. Det gjorde saken värre. Det var inte värt det.

Flickvännen: ”Hur många gånger har jag sagt till dig? Hur många jävla gånger?!” (Matar slag mot Matt på inspelningen. De syns inte men de hörs!)

Matt: - Jag var inte rädd, inte några längre stunder i alla fall. Jag var rädd några sekunder när det började men man blir van vid det. Man vet vad som kommer härnäst. Man är förberedd.

Berättaren: - Matt led i tysthet i flera månader innan han berättade för sin familj. Många män håller misshandeln hemlig.

”Hugo”: - Jag fick låtsas att det inte hände. Jag hoppades att det skulle försvinna. Det slog mig aldrig att sånt här händer i många förhållanden. Jag trodde att det var mitt fel.

”Brian”: - Jag dolde det i flera år. Jag skyllde blåtirorna på fotbollen eller olyckor. Att försöka dölja det var det jobbigaste.

Berättaren: - När förhållandet började bli våldsamt fick Peter Mc Bride dölja sanningen hela tiden.

Peters pappa: - Peter blev en mästare på att ljuga för att dölja sanningen om vad som hände.

Peters storasyster: - Plötsligt verkade han bli en kille som hamnade i bråk ofta. Han var inte ute med killkompisarna utan han var bara ute. Han kom hem med sår i huvudet som han hade fått sytt på sjukhuset. Han hade blåmärken… Han hamnade ofta i slagsmål. Senare upptäckte vi ju att det var hon som hade gjort det.

Peters pappa: - Peter kom hit en morgon. Han hade börjat på ett nytt jobb och hans öra var helt sönderslaget. Han sa att han hade burit ett tråg fullt med tegelstenar och när han vände sig om slog han i örat på en byggnadsställning. Senare fick jag reda på att hon hade attackerat honom med ett askfat och slagit det i huvudet på honom.

Peters lillasyster: - En annan gång berättade han för mig att hon jagade honom och kastade en köttyxa efter honom. Den ven förbi hans huvud.

Berättaren: - Sonia anklagade Peter för otrohet. Mitt i ett gräl ringde Peter sin syster Susan.

Peters storasyster: - Jag hörde henne gapa och skrika i bakgrunden. Hon svor och skrek åt honom. Han bad mig förklara för henne. Peter: - Hon kanske lyssnar på dig.
Hon tog telefonen. Jag förklarade för henne , men då skrek hon åt mig; ”Det är klart att du säger det.”
Susan: ”I lördags natt var han hemma hos mig och Chris.”
Sonia: ”Du ljuger för hans skull. Det gör du alltid.”
Susan: - Hon sa till mig… det glömmer jag aldrig… ”Om jag kommer på honom så sticker jag kniven i honom.”
”Det är inget hot. Jag säger bara vad jag tänker göra.”

Berättaren: - Statistiken visar att under 2004 skedde 2,5 miljoner incidenter av våld i hemmet riktat mot män.

”Wayne”: - Det började med örfilar, sen blev det slag som lämnade blåmärken och sen brutna ben. Allt det hände under tre år.

”Ian”: - Plötsligt tog hon en gaffel och stack in den i huvudet på mig.

”Steve”: - Hon spottade och slog på mig och anföll mig med kniv.

Berättaren: - Peter Mc Bride ljög om hur våldsam hans flickvän Sonia var. Men han kunde inte dölja det för familjen. (Videoupptagning från Peters föräldrar visas.) Det kastade en mörk skugga över julfirandet år 2000.

Peters mamma: - Peter ringde... Han sa: ”Mamma, jag är utanför dörren.” Jag undrade vad han gjorde där och sa åt honom att komma in. ”Jag måste varna er, mitt ansikte är helt förstört.”

Peters pappa: - Jag hörde en av flickorna skrika så jag gick ned. Peter var svårt riven. (Peter visar sig i familjens videokamera och hans ansikte är fullt av rivsår.) Det syntes att det var från naglar. Från hjässan ned över ansiktet in i och bakom öronen och ned på halsen.

Peter (i videofilmen): - Jag ramlade in i en rosbuske när jag var full.

Peters storasyster: - Han sa att han hade ramlat i en buske, men vi visste att det var hon. Det var då vi började se att hon gjorde honom illa.

Peters pappa: - Jag sa till Peter att jag inte ville höra fler lögner. Hon har gjort det här mot dig. Han sa: ”Jag löser det.”

Peters mamma: - Jag tror att han stod där och tog stryk av henne… hellre än att gå, för han avgudade henne. Han älskade henne så mycket. Det kan jag inte ta ifrån honom.

Berättaren: - Enligt en undersökning slår mindre än 8 % av männen tillbaka.

”Steve”: - Jag slog aldrig tillbaka. Jag höjde aldrig ens handen mot min dåvarande fru.

Matt: - Som man kan man inte slå tillbaka för då säger kvinnan att man slog först. Det tror folk på.

Det visas en film inspelat på en mobiltelefon:
- Slå tillbaka!
- Nej.
- Slå tillbaka nu! Slå tillbaka! Slå tillbaka! Slå tillbaka! Fan också! (samtidigt som man hör slag i bakgrunden.)

Matt: - Slå inte tillbaka, oavsett hur lockande det känns.

Dr Sheri Jacobsson: - När de ber sin partner att slå tillbaka så söker de inte bråk utan det är ännu ett sätt att manipulera och kontrollera honom.

Berättaren: - Belinda Sawyer har misshandlat sina män. Hon visste inget annat och förväntade sig detsamma tillbaka.

Belinda: - Han ville inte slå tillbaka så jag retade honom. ”Var en man, slå tillbaka.” Jag blev skogstokig på honom. Jag märkte honom och gav honom blåtiror och blåmärken över hela kroppen. Han var större än jag, lång och storväxt.

Berättaren: - Belindas första kontakt med våld kom under barndomen.

Belinda: - Jag hade en hemsk uppväxt. Jag bodde på barnhem från fyra års ålder. Jag utsattes för misshandel och annat. Jag gjorde slut med mina barns pappa. Nästa kille jag träffade slog mig. Sen gick jag tillbaka till barnens pappa. Men jag såg den misshandlande mannens ansikte på mitt ex. Det var där det började.
- Kände du dig skyldig?
- Nej, inte alls. Kände folk sig skyldiga när de gjorde samma sak mot mig? Det tror jag inte. Det var därför de fortsatte.

Berättaren: - Sarah Jordan var gift tre gånger. Hon ville inte erkänna att hon hade problem.

Sarah: - I mitt första äktenskap började jag kasta saker och slå min man. Jag bröt hans näsa med en sko. När jag tänker tillbaka ser jag tecknen. Då tyckte jag att jag försvarade mig själv och uppförde mig som man gör när man bråkar. Under mitt tredje äktenskap blev det snabbt värre. När vi bråkade exploderade jag. Jag kände att det kom över mig, men jag kunde inte stoppa det. Det kunde vara småsaker. Under ett bråk slängde min man mina underkläder i soporna. Jag menar… Då slängde jag en tekanna full med hett te på honom. Jag bröt ett finger när jag knuffade honom.

Belinda: - Jag kunde ha en dålig dag. Han kom hem från jobbet och jag gav mig på honom. Det värsta jag gjort? Jag brukade slänga saker på honom. Jag siktade på huvudet. Jag fick säga åt honom att gå. Jag höll en kniv mot hans hals. ”Gå eller så får du den här i halsen.” Det är… (säger till sig själv) - Ta djupa andetag, Be.

Sarah: - Jag tog tag i honom och började slå honom. Jag sprang uppför trappan och han följde efter. Jag slog honom när han sen gick baklänges nedför trappan. Han kunde ha tappat fotfästet och då hade nåt hemskt hänt. Det var då han bestämde sig för att han hade fått nog. Han ville inte ha det så längre.

”Steve”: - Sista gången hon slog mig tänkte jag att jag skulle ringa polisen. Jag hoppades att de skulle hitta nåt psykologiskt fel. Jag trodde hon hade fel på hormonbalansen. Det enda jag kunde göra var att slå in den sista spiken i kistan som var vårt äktenskap. När ens fru har gripits och tillbringat en natt i en cell, hur fortsätter man då?

”Wayne”: - Hon högg mig med en skruvmejsel. Under ett bråk fick jag plötsligt ont i sidan. Jag tittad ned och såg skruvmejseln. Den kunde ha gjort stor skada. Så ville jag inte ha det.

Berättaren: - Peter Mc Bride återvände alltid till Sonia, trots familjens vädjan.

Peters lillasyster: - Hon lärde känna honom väl och visste att han skulle fortsätta komma tillbaka. Hon kunde säga och göra vad hon ville och han förlät henne för allt.

Peter är iväg och spelar biljard med några vänner när Sonia ringer:
P: - Hallå?
S: - Pete? Kommer du tillbaka? Det känns inte bra utan dig. Du vet hur jag är. Ibland går det för långt.
S: - Älskar du mig, Pete?
P: - Ja, det gör jag.

Peters lillasyster: - Han måste ha vetat att nåt skulle hända varje gång. Hon kunde inte förändras.

Dr Sheri Jacobson: - Det är viktigt att den som slår stannar upp och tänker efter. Det finns metoder som hjälper kvinnor att besegra aggressiviteten. Det är en process där man lär sig varifrån beteendet kommer och hur man löser problem genom att prata istället för att göra illa andra.

Berättaren: - När äktenskapet tog slut erkände Belinda att hon behövde hjälp. En terapeut hjälpte henne att ta itu med problemet.

Belinda: - Hon var fantastisk. Hon lyssnade på mig. Jag slog på väggarna och skrek och grät men hon sa bara: ”Fortsätt när du är redo.” - När var sista gången…? - För nio år sen. Ja, nio år. Jag är stolt över att jag inte slagit nån.

Berättaren: - Sarah Jordan nådde botten innan hon sökte hjälp. Incidenten i trappan ledde till polisanmälan. Äktenskapet tog slut.

Sarah: - Jag hade tur, om det nu är rätt ord, att jag fick chansen att komma in på ett sjukhus och få behandling. Jag fick psykologhjälp. Jag lärde mig att respektera andras och mina egna gränser. Jag lärde mig att kommunicera. Allt det sammantaget hjälper en att tänka och uppföra sig på ett annat sätt. Nu har jag mått bra i fem-sex år.

Berättaren: Åtta år in i förhållandet hade Peter och Sonia sitt sista gräl. Det var en söndagsmorgon 17 juli 2002.

Peters storasyster: - Det var på gång. Det visste vi och alla andra men Peter trodde att han kunde förändra henne. Han tyckte synd om henne.

Rekonstruktion av grälet visas:
S: - Vem var det du ringde till vid midnatt? Lyssnar du, Pete?
P: - Jag vet inte.
S: - Det var bara åtta timmar sen!
Peters lillasyster: - De bråkade. Grannarna hörde att de skrek.
P: - Vad?
S: - Vem ringde du?
Peter säger något om några vänner...
S: - Jag tror dig inte!
P: - Det är sant!
Peters lillasyster: - Han kanske stod på sig.
S: - Hur kan du inte veta det? Jag tänker ta reda på det. (Sonia rotar fram en kniv ur en låda.)
P: - Jag har fått nog!
Peters lillasyster: - Han var nog på väg att lämna henne för gott.
P: - Jag orkar inte längre!
S: - Varför ljuger du?
P: - Jag har inte ljugit!
S: - Sluta ljuga!
Sonia sticker kniven i Peter…

Berättaren: - Sonia knivhögg Peter i hjärtat. Hans syster Michelle fick meddelandet att hans tillstånd var kritiskt.

Peters lillasyster: Sköterskan sa att han hade blivit knivhuggen i hjärtat och lungan och att det var allvarligt. Hon sa att jag skulle ringa familjen.

Peters mamma: - Jag ville träffa Peter och prata med honom. Jag visste inte att jag aldrig skulle få prata med honom igen.

Berättaren: - Peter låg i respirator i sex dagar, men han var hjärndöd.

Peters mamma: - Kirurgerna, läkarna och sköterskorna sa att vi borde stänga av respiratorn. Susan följde med mig. Jag sa till Sue: ”Jag klarar inte av det här.”

Peters storasyster: - Jag sa till mamma: ”Du gav honom liv. Ingen hade rätt att ta det, men nu är han borta. Du är den enda som har rätten att stänga av.”

Peters mamma: - Jag sa till min man att gå och meddela dem. Jag gick med på att stänga av respiratorn.

Berättaren: - Peter Mc Bride dog 13 juli 2002. Under utredningen upptäckte familjen att Peter hade dolt Sonias våld ända in i slutet. (Filmen visar Peters mamma och pappa vid sin sons grav.) 25-åriga Peter Mc Bride knivhöggs i hjärtat av sin flickvän Sonia. Efter sex dagar i respirator dog han. Polisen påbörjade utredningen. Sonia var huvudmisstänkt men hon förnekade allt och Peter hade gett henne alibi.

Rekonstruktion av samtalet till 911:
- Larmcentralen.
- Jag behöver en ambulans. Jag har blivit knivhuggen.
- Har ni blivit knivhuggen?
- Nej, jag ramlade på en kniv.

Peters pappa: - Det spelades in av Londons ambulanscentral. Han älskade henne till döds.

Peters storasyster: - Han dolde hennes gärningar till sista andetaget. Han försvarade henne.

Berättaren: - Sonia höll fast vid Peters historia, men ett fall kunde uteslutas. Då sa hon att det var självförsvar. Men när fallet togs upp i rätten två år senare erkände hon. Hon fick diagnosen borderline-personlighet. Som förmildrande omständigheter tog man upp hennes rädsla för avvisande och det våld och sexuella övergrepp som hon hade utsatts för innan hon träffat Peter.

Peters storasyster: - Hon förklarade sig skyldig till dråp på grund av psykisk sjukdom. Vi fick höra att mord var svårt att bevisa.

Berättaren: - Sonia dömdes till fängelse i tre och ett halvt år. Domaren sa att inget straff kan väga upp familjen Mc Brides lidande. Hon släpptes efter 21 månader.

Peters pappa: - Män måste lära sig, att trots skammen som kommer med att erkänna att man blir slagen så är det bättre att leva med skammen än att dö.

Dr Sheri Jacobson: - Man ska inte underskatta hur svårt det är att lämna nån som slår men det är möjligt. Man bör i alla fall anförtro sig till nån. Man ska inte tolerera våld i hemmet. Det är möjligt att ta sig ur det.

”Steve”: - Det finns ljus i slutet av tunneln. Mitt råd till folk i den situationen är att skaffa hjälp.

”Ian”: - Jag blev rekommenderad att gå till en terapeut. Där kunde de psykologiska såren börja läka. Jag förstod att det inte var mitt fel.

Berättaren: - När Matt filmade våldet tog han ett beslut om förhållandet.

Matt: - Jag tittade på det för att övertyga mig själv om att det faktiskt hände. Jag insåg att det inte var mitt fel. Innan dess hade jag brutits ned och allt självförtroende var borta.

Berättaren: - Matt flyttade ifrån sin flickvän. Matt fick vårdnaden om sin lilla dotter.

Matt: - Mycket gott har kommit av det. Nu gör jag saker som jag aldrig trodde jag skulle göra.

”Hugo”: - Det finns stödorganisationer. De är inte många men det går att hitta dem. Det blir bättre på den fronten. Det gäller att ta tag i det och inse att det inte är ens eget fel. Prata med andra och berätta om dina upplevelser och inse att det finns en väg ut. Du ska inte tåla ett sånt beteende.

Berättaren: - Varken Peter eller Sonia tog itu med sina problem. Bådas liv blev förstörda av våld i hemmet.
(Föräldrarna står vid graven och pratar…)

Pappan: - Vi kan inte säga åt folk vad de ska göra. Men vi kan försöka hjälpa dem om de lider, som Peter gjorde. Man ska inte vara rädd för att erkänna problemet.
Mamman: - Det beror ju på att de är män.
Pappan: - Peter erkände det aldrig.
Mamman: - Han sa det till mig ett par gånger. Men det var polisen han borde berättat det för.
Pappan: - Han ville ta hand om saker på sitt sätt.

Berättaren: - Nu bor Peters familj på Irland där han är begravd.

Mamman: - Man tror att han ska komma in genom dörren och krama en. ”Vart ska du, Pete?” ”Ut.”
Pappan: - ”Vem ska du träffa?” ”Ingen.” Efter några öl kom han hem och skrattade.