Lägg ner vapnen för barnens skull

Textruta: "Lägg ner vapnen för barnens skull" Publicerat 2002-10-30 08:34 Familjer som spricker behöver hjälp och stöd. Domstolen är fel arena för samtal om hur barnen ska ha det. Där är det omöjligt för de ytligt sett förbannade men i grunden förtvivlade föräldrarna att lösa sin konflikt; själva domstolsprocessen underminerar självförtroendet, förgiftar sinnena och saboterar möjligheterna att samarbeta för barnens bästa. Med dessa tankar i huvudet har juristen Anna Singer vid Uppsala universitet och rättssociologen Annika Rejmer vid Lunds universitet konstruerat en ny modell för hur samhället ska hantera frånskilda föräldrars konflikter om barnen. Modellen presenterades på Insidan i december i fjol inom ramen för artikelserien "Med barnen som vapen". Artiklarna väckte starkt gensvar, och nu lanserar miljöpartisten och riksdagsmannen Lars Ångström den nya modellen i en motion till riksdagen. Så här skriver han: "En juridisk vårdnadstvist är en process som skapar förlorare. Dess väsen är strid, dess följd blir ofta hat. Och dess främsta offer är barnen." Lars Ångström anser att samhället borde erbjuda föräldrarna ett omfattande och kostnadsfritt stöd för konstruktiv konfliktlösning enligt Anna Singers och Annika Rejmers förslag; det skulle innebära stora mänskliga och sociala vinster - särskilt för barnen.
- Jag har inom fredsrörelsen arbetat för konfliktlösning mellan nationer, och jag anser att det är dags att lägga ner vapnen även när det gäller barnen, säger Lars Ångström. Förslaget innebär visserligen nya kostnader för samhället - men besparingarna blir desto större, enligt Lars Ångström:
- Dagens system ger mänskliga och ekonomiska kostnader som inte syns. Vuxna som gräver ner sig i en konflikt mår psykiskt dåligt och arbetar sämre. Barn vars föräldrar hatar varandra lever i en känslomässig atmosfär som kan vara mycket skadlig. Om de hamnar i drogberoende och kriminalitet blir kostnaderna stora för samhället. Familjeterapeuten Maria Ström i Västerås tog genast kontakt med Anna Singer och Annika Rejmer när hon hade läst DN:s artiklar. Hon bad dem att komma till Västerås och föreläsa om modellen inför de familjeterapeuter, socialsekreterare och familjerådgivare som på kommunens uppdrag arbetar med att hjälpa familjer som spricker. I Västerås går det till som i de flesta kommuner. Föräldrar som inte på egen hand kan komma överens om barnen erbjuds så kallade samarbetssamtal på kommunens familjerättsenhet, och somliga hittar inom ramen för dessa samtal fram till en lösning som båda tills vidare kan acceptera. Men familjerättsenhetens resurser är små. Samarbetssamtal leder alltför sällan till verklig konfliktlösning, varaktig frid och gott samarbete mellan föräldrar som har djupa konflikter. Det är vanligt att striden blossar upp igen efter några månader. Vissa av de svåra fallen kommer till kommunens så kallade Nätverkscentrum, där Maria Ström arbetar.
- Vi samlar föräldrarna och barnen till ett så kallat nätverksmöte dit även deras släktingar, vänner och andra som känner barnen bjuds in. Alla bidrar med sina synpunkter, och ibland löser knutarna upp sig, berättar Maria Ström. Men alltför många forna älskande går trots samarbets- och nätverkssamtal alldeles vilse i vreden, och med dagens system har var och en möjlighet att släpa sin expartner inför rätta - även utan särskilt starka motiv. Situationen i Västerås liknar den som gäller i hela landet: omkring var tionde separation leder till en juridisk tvist om vårdnaden eller om barnens boende.
- Även i domstolstvister ska ju barnens bästa stå i centrum - men så är det inte i praktiken, säger Maria Ström. Det juridiska systemet klarar alltför sällan av att hantera dessa konflikter så att barnens bästa kommer i första hand. Det är föräldrarnas intressen som dominerar. Barnens hamnar i skymundan. Barn vars föräldrar satsar all sin kraft på att smutskasta varandra inför en domstol har det väldigt svårt.
- Konflikten ockuperar deras liv, stjäl deras energi. De vill inget hellre än att mamma och pappa ska bli vänner igen, men ju längre den juridiska processen pågår, desto mer hatar de varandra. Sådant ser jag ofta, säger Maria Ström. Anna Singer och Annika Rejmer nappade på Maria Ströms förslag. De kom till Västerås, berättade om sin modell och fick starkt stöd av de allra flesta av de cirka 50 socialarbetare som lyssnade. Modellen beskrivs i artikeln här intill. Den går ut på att vårdnadstvister inte längre får drivas till domstol. De ska i stället avgöras av en ny myndighet som inrättas i varje kommun: Byrån för barns bästa. Den ger barnen ett eget ombud och föräldrarna omfattande hjälp genom samtalsterapi.
- Vi var många som insåg att dessa forskare faktiskt har funnit en lösning på en lång rad problem som vi brottas med varje dag, säger Maria Ström. Den största fördelen hon ser i förslaget är att de förtvivlade barnen som står där mellan de stridande föräldrarna får ett eget ombud. Hon anser också att det är väldigt viktigt att båda föräldrarna utan kostnad och i lugn och ro får chansen att tala ut om besvikelsen och om de svåra känslorna; ju förr de mentalt kommer på rätt köl igen, desto bättre mår barnen.
- Jag tror faktiskt att nästan alla de förbittrade människor jag möter skulle kunna förmås att sätta barnen främst och börja samarbeta om de fick hjälp enligt den här modellen. Och jag är övertygad om att den på lång sikt dessutom skulle ge en ekonomisk vinst för samhället, säger Maria Ström. Gert Svensson

Klockan är .

© Pappa-Barn Kristianstad 2009

MEDLEMSFÖRMÅNER

KVINNOR SOM SLÅR MÄN

MÖTESPROTOKOLL

STÖD PAPPA-BARN

VAD SÄGER LAGEN?

WEBSHOP

VISSTE DU ATT...

RÄTTEGÅNGSSKOLAN